Bacon och finbesök

Förra måndagen kom mina föräldrar på besök till Istanbul!
Efter ett första trevligt restaurangbesök fick jag en present av dem, något som är en bristvara i Turkiet: Bacon! Dagen efter blev det således kalas på campus när jag, Pär, Ema, Simone och Jia Li fyllde en redig kastrull med pasta och stekte bacon till!

Pasta med champinjonsås och bacon. En ytterst ovanlig syn i Turkiet.

Lite senare i veckan åkte jag och mor & far på en trevlig båttur längs Bosporen, upp mot Svarta havet. Själva båtturen var väl inte sådär vansinnigt spännande även om den gav några fina vyer, dessutom köpte jag en liten burk yoghurt för 7 lira (ca 35 spänn) vilket skulle varit dyrt i Sverige och således vansinnigt dyrt här... gillar inte när man känner sig som en korkad turist! Båten stannade hur som helst till ett par timmar nära mynningen till svarta havet, där man kunde vandra upp på en höjd till ett gammalt slott och äta bra lunch (grillad makrill, friterade musslor och bläckfisk, med pommes frites och sallad) med fin utsikt till ett skapligt pris!

Här kommer några vyer från båten:

En liten moské i närheten av Beşiktaş.

Den s.k. Europafästningen (Rumelihisarı), och till höger Fatih Sultan Mehmet-bron över Bosporen.

Jag hann också visa mina föräldrar runt på campus, vilket var lite av ett äventyr i sig då de måste vara föranmälda på en särskild lista och visa pass för att komma in... vi gjorde också lite shopping samt avslutningsvis en färjetur som höll på att sluta på fel ställe och en god kebabmiddag i Kadiköy.

Mor och far avnjuter äkta turkisk kebab!

Denna vecka har börjat lite segt med en massa skolarbete... Men det är bara att bita ihop, på torsdag firas den turkiska republikens dag här = ledigt från skolan i fyra dagar!

Då tänkte jag och andra utbytesstudenter passa på att göra en lite längre spännande utflykt igen, hur det går får ni läsa om i nästa inlägg!

Vardag och byråkrati

Nu börjar det till slut kännas lite som vardag i veckorna här, skolan har börjat på allvar och man måste tyvärr göra lite andra saker än att åka på roliga utflykter och festa.

För er som undrar så läser jag för närvarande kurser i datorgrafik, nätverk, artificiell intelligens, 3D-modellering samt turkiska. Jämfört med vad jag är van vid i Sverige så känns skolan här lite som gymnasiet ibland: Vi har många fler små "hemläxor" = mindre eget ansvar. Det känns lite konstigt men å andra sidan är man ju tvungen att plugga lite kontinuerligt så man kanske slipper panikplugga till sluttentorna sen...

Turkiet har hittills gett mest positiva intryck, men nu tänkte jag skriva några ord om den turkiska byråkratin!

I torsdags var den ödesdigra dagen här då det var dags att bege sig till en polisstation. Det är nämligen så att inom 30 dagar sedan man kommit hit så måste man ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd för att få bosätta sig här. Det kan tyckas lite konstigt eftersom man med studentvisum redan är beviljad att få studera här, men bo, det måste man ha ytterligare tillstånd för.

För att få komma till stationen måste man först boka en tid online. Wow, det verkar ju modernt och effektivt, kanske ni tänker nu. Icke sa Nicke!

Efter bokningen var man tvungen att skriva ut en bekräftelse och ansökningsblanketter (i färg och dubbelsidigt, mycket viktigt!) för att sedan ta med till stationen. Väl där (efter ca 2 tim resa) visade det sig att tiden man bokat var tiden då man fick ställa sig i kö... Inte i kö till en handläggare utan i kön till kölapparna... här nånstans började man ju verkligen undra om man skulle skratta eller gråta åt eländet...

Men en kölapp fick man till slut, dock handskriven eftersom det ordinarie kölappssystemet var ur funktion. Könummerdisplayerna funkade inte heller, så man fick vara uppmärksam och lyssna när de ropade ut nummer, enbart på turkiska givetvis. Som tur var hade vi övat på nummer genom att spela bingo på föregående turkisk-lektion, så det gick hyfsat!

Ca 1½ timme senare fick man lämna in sin ansökan, tillsammans med fyra passfoton och kopior på pass samt studieintyg från universitetet.

Bakom disken där de tog emot ansökan var det sen rena tomteverkstan! En 7-8 poliser satt på rad och skrev, häftade och stämplade papper. Bakom dem satt två till och skrev ut själva uppehållstillstånden, inte på dator utan på elektrisk skrivmaskin (sån där som man hade i Sverige på 80-talet)!

Sedan fick man gå till ytterligare en disk för att betala, gå tillbaka till föregående disk med sitt kvitto, för att sedan få en ny lapp med en tidsangivelse dagen efter, då man fick komma och hämta ut sitt uppehållstillstånd...

Till råga på allt så stängde disken där man betalade tidigare än de andra, så många som hade en sen första tid fick åka in en dag för att lämna in ansökan, en dag till för att betala, och en tredje dag för att hämta ut skiten! Som tur var behövde jag bara åka två dagar, och nu hoppas jag innerligt att jag aldrig mer behöver sätta min fot på en turkisk polisstation.

Som avslutning på detta äventyr har helgen ägnats åt lite middag, vattenpipa och öl i Taksim samt volleyboll, film och studier på campus!


Tidig morgon på campus, väntandes på bussen till polisstationen...


En trött katt till salu för två lira i Taksim. Det kan också vara böckerna som är till salu, men jag är inte säker. :)

Inspark och utflykt till Prinsöarna

Tjo! I onsdags var det partaj på ett hotell en liten bit ifrån universitet. Det var något som i Sverige förmodligen skulle kallas för "inspark", dvs. första offentliga studentfesten på terminen.
Det hela var en trevlig tillställning, om än lite märklig då den var placerad i hotellets simhall, och därför genomsyrades av en tydlig klorindoft. Själva simbassängerna var avspärrade, men jag tror att även dansgolvet i själva verket var en övertäckt bassäng. Det hade varit lite spännande ifall vi hade dansat oss igenom golvet...

Glada studenter på dansgolvet!

På fredagen bar det av till Kadiköy (den asiatiska stadsdelen alldeles intill Bosporen), där vi åt schysst kebab och sedan tog färjan genom mörkret över till Taksim. Det var mycket vackert, men gjorde sig tyvärr inte särskilt bra på bild.

På lördagen var det fantastiskt väder (28 grader och strålande sol) så jag och fyra andra utbytesstudenter gjorde en dagsutflykt till Büyükada, en av Prinsöarna! Det var kanske lite väl turistigt men ändå vackert, och flådiga hus överallt. Bilar är förbjudna på dessa öar (förutom servicefordon), men istället kunde man ta sig fram enkelt genom att hoppa på en hästdragen taxi (se video nedan)! Men det allra bästa var ändå att man kunde bada i havet! Vattnet kändes till och med varmt, vilket var mer än vad jag väntat mig i oktober!

Jag, Simone, Pär, Ema och Jia Li, på färjan till prinsöarna.

Hästar och vagnar fanns det gott om. (Det blev lite skräpig kvalité på filmen här, ska se om jag kan få upp den på youtube och länka därifrån istället...)


Såhär glad blir man av att bada!


Skaplig lyxvilla...

Vy från färjan hem. Solnedgångarna här är fortfarande så vackra att man baxnar...

Det får nog räcka för det här inlägget, dags att gå och knyta sig!

Hierapolis & Ephesus - en fantastisk utflykt!

I helgen gjorde vi en riktigt häftig resa! Vi startade från Istanbul med buss på fredag kväll/natt och anlände till Pamukkale (ca 10 timmar söder om Istanbul) på lördag morgon. Lite lång resa men bussen var skapligt bekväm så man kunde sova, och natt- och frukostfika ingick i priset. Vi checkade in på ett hostel i Pamukkale som vi bokat och sen bar det till fots av mot Hierapolis. Väl framme där visade sig resan vara väl värd besväret!

Det var som ett berg man gick uppför, med fantastiska klippformationer i vitt mineral som på håll närmast påminde om snö och is! Utmed sluttningen rann varma källor som här och var bildade pooler på "terasser" i berget. Högst upp på berget låg så själva staden, som i och för sig var lite väl turistexploaterad, men ändå häftig med många antika grekiska och romerska lämningar.

Coola klippformationer!

Vadande genom en av många varma pooler.

Grekisk-romersk amfiteater, en av de bäst bevarade och restauerade byggnaderna, på toppen av Hierapolis.

Vädret var också fantastiskt, som en het sommardag, och på vägen nedför berget kunde vi förstås inte låta bli att bada. I dessa naturliga rännor var vattnet riktigt varmt (som en bubbelpool i Sverige!) och strömmade ordentligt!

Alex, Mostafa, Pär, Tal, Rense och jag trivs bra i vattnet!

Här har vi hela gänget (utom Ema och Daisy som fotar): Nada, Simone, Katharina, Sharon, Petra, Dikla, Tal, jag, Rense, Pär, Mostafa och Alex.

Efter en kanondag och lite nattklubbande i Pamukkale bar det på söndagen av mot Ephesus, även det en antik grekisk stad, i närheten av Selçuk. Ephesus har visst varit en viktig plats för civilisationer i årtusenden, och tydligast syntes gamla grekiska och romerska byggnader.

Det pampiga romerska Celsus-biblioteket i Ephesus.

Amfiteatern, från början grekisk, som delvis förstördes men senare restauerades och byggdes ut av romare. I bakgrunden syns början av Ephesus huvudgata, i en allé av pelare.

På kvällen blev det middag i Selcuk bestående av "pide" (se matavnittet nedan) var det dags att kliva på nattbussen mot Istanbul igen. Bussen hem kördes av ett annat bolag, och var tyvärr inte alls lika bekväm (= svårt att sova), så när vi igår morse anlände till campus var vi alla ganska utmattade. Men det var det klart värt; sisådär ett dygn senare så har ju alla krafter återvänt, och det är dags att ta tag i lite skolarbete igen!

Men först, några avslutande ord om mat!

Någon (anonym) bad mig skriva något om mina kulinariska upplevelser, och ärligt talat så har det inte blivit så många än; maten på campus är tyvärr ganska medioker. Men inne i Istanbul har jag hittills ändå hunnit provat på följande:

• Diverse välsmakande mezes (smårätter): vitlöksdoftande aubergineröra, citronsmakande sjögräs, risfyllda vindolmar och kåldolmar, tzatziki och andra yoghurtbaserade såser, ströbrödspanerade champinjoner, friterade musselspett m.m.

• Köfte: Finns överallt, både som snabbmat och på lite mer fancy restauranger. Lite som svenska (hemgjorda) köttbullar, ibland runda, ibland mer avlånga på spett. Gott med het chilisås, yoghurt, ris och grönsaker till!

• Tavuk şiş (uttalas shish): Marinerade kycklingspett. Kanske den vanligaste rätten här, det finns precis överallt, antingen med ris eller pommes frites. Funkar också bra med het sås i kombo med yoghurt!

• Grillade kastanjer: Snacks som säljs billigt överallt på gatan, smakar som varma lite mjuka nötter av något slag.

• Fylld bakad potatis: Enkelt och gott i små "gatukök" och enklare restauranger. Man väljer innehåll själv, ungefär som lunchsallad i Uppsala. T.ex. ost, feta, champinjoner, korv, majs, lök, oliver, bönor, het chilipasta, yoghurt.

• Pide: Turkisk variant av pizza. Nästan som svensk pizza fast lite tjockare botten och mer i avlång båtform istället för rund.
  

• Döner dürüm: Kebabrulle - precis som i Sverige, och det finns förstås bättre och sämre varianter. Döner är den roterande köttrullen (som helt enkelt bara kallas kebab där hemma) och dürüm är "wrap"-brödet.