Vardag och byråkrati

Nu börjar det till slut kännas lite som vardag i veckorna här, skolan har börjat på allvar och man måste tyvärr göra lite andra saker än att åka på roliga utflykter och festa.

För er som undrar så läser jag för närvarande kurser i datorgrafik, nätverk, artificiell intelligens, 3D-modellering samt turkiska. Jämfört med vad jag är van vid i Sverige så känns skolan här lite som gymnasiet ibland: Vi har många fler små "hemläxor" = mindre eget ansvar. Det känns lite konstigt men å andra sidan är man ju tvungen att plugga lite kontinuerligt så man kanske slipper panikplugga till sluttentorna sen...

Turkiet har hittills gett mest positiva intryck, men nu tänkte jag skriva några ord om den turkiska byråkratin!

I torsdags var den ödesdigra dagen här då det var dags att bege sig till en polisstation. Det är nämligen så att inom 30 dagar sedan man kommit hit så måste man ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd för att få bosätta sig här. Det kan tyckas lite konstigt eftersom man med studentvisum redan är beviljad att få studera här, men bo, det måste man ha ytterligare tillstånd för.

För att få komma till stationen måste man först boka en tid online. Wow, det verkar ju modernt och effektivt, kanske ni tänker nu. Icke sa Nicke!

Efter bokningen var man tvungen att skriva ut en bekräftelse och ansökningsblanketter (i färg och dubbelsidigt, mycket viktigt!) för att sedan ta med till stationen. Väl där (efter ca 2 tim resa) visade det sig att tiden man bokat var tiden då man fick ställa sig i kö... Inte i kö till en handläggare utan i kön till kölapparna... här nånstans började man ju verkligen undra om man skulle skratta eller gråta åt eländet...

Men en kölapp fick man till slut, dock handskriven eftersom det ordinarie kölappssystemet var ur funktion. Könummerdisplayerna funkade inte heller, så man fick vara uppmärksam och lyssna när de ropade ut nummer, enbart på turkiska givetvis. Som tur var hade vi övat på nummer genom att spela bingo på föregående turkisk-lektion, så det gick hyfsat!

Ca 1½ timme senare fick man lämna in sin ansökan, tillsammans med fyra passfoton och kopior på pass samt studieintyg från universitetet.

Bakom disken där de tog emot ansökan var det sen rena tomteverkstan! En 7-8 poliser satt på rad och skrev, häftade och stämplade papper. Bakom dem satt två till och skrev ut själva uppehållstillstånden, inte på dator utan på elektrisk skrivmaskin (sån där som man hade i Sverige på 80-talet)!

Sedan fick man gå till ytterligare en disk för att betala, gå tillbaka till föregående disk med sitt kvitto, för att sedan få en ny lapp med en tidsangivelse dagen efter, då man fick komma och hämta ut sitt uppehållstillstånd...

Till råga på allt så stängde disken där man betalade tidigare än de andra, så många som hade en sen första tid fick åka in en dag för att lämna in ansökan, en dag till för att betala, och en tredje dag för att hämta ut skiten! Som tur var behövde jag bara åka två dagar, och nu hoppas jag innerligt att jag aldrig mer behöver sätta min fot på en turkisk polisstation.

Som avslutning på detta äventyr har helgen ägnats åt lite middag, vattenpipa och öl i Taksim samt volleyboll, film och studier på campus!


Tidig morgon på campus, väntandes på bussen till polisstationen...


En trött katt till salu för två lira i Taksim. Det kan också vara böckerna som är till salu, men jag är inte säker. :)