Hierapolis & Ephesus - en fantastisk utflykt!

I helgen gjorde vi en riktigt häftig resa! Vi startade från Istanbul med buss på fredag kväll/natt och anlände till Pamukkale (ca 10 timmar söder om Istanbul) på lördag morgon. Lite lång resa men bussen var skapligt bekväm så man kunde sova, och natt- och frukostfika ingick i priset. Vi checkade in på ett hostel i Pamukkale som vi bokat och sen bar det till fots av mot Hierapolis. Väl framme där visade sig resan vara väl värd besväret!

Det var som ett berg man gick uppför, med fantastiska klippformationer i vitt mineral som på håll närmast påminde om snö och is! Utmed sluttningen rann varma källor som här och var bildade pooler på "terasser" i berget. Högst upp på berget låg så själva staden, som i och för sig var lite väl turistexploaterad, men ändå häftig med många antika grekiska och romerska lämningar.

Coola klippformationer!

Vadande genom en av många varma pooler.

Grekisk-romersk amfiteater, en av de bäst bevarade och restauerade byggnaderna, på toppen av Hierapolis.

Vädret var också fantastiskt, som en het sommardag, och på vägen nedför berget kunde vi förstås inte låta bli att bada. I dessa naturliga rännor var vattnet riktigt varmt (som en bubbelpool i Sverige!) och strömmade ordentligt!

Alex, Mostafa, Pär, Tal, Rense och jag trivs bra i vattnet!

Här har vi hela gänget (utom Ema och Daisy som fotar): Nada, Simone, Katharina, Sharon, Petra, Dikla, Tal, jag, Rense, Pär, Mostafa och Alex.

Efter en kanondag och lite nattklubbande i Pamukkale bar det på söndagen av mot Ephesus, även det en antik grekisk stad, i närheten av Selçuk. Ephesus har visst varit en viktig plats för civilisationer i årtusenden, och tydligast syntes gamla grekiska och romerska byggnader.

Det pampiga romerska Celsus-biblioteket i Ephesus.

Amfiteatern, från början grekisk, som delvis förstördes men senare restauerades och byggdes ut av romare. I bakgrunden syns början av Ephesus huvudgata, i en allé av pelare.

På kvällen blev det middag i Selcuk bestående av "pide" (se matavnittet nedan) var det dags att kliva på nattbussen mot Istanbul igen. Bussen hem kördes av ett annat bolag, och var tyvärr inte alls lika bekväm (= svårt att sova), så när vi igår morse anlände till campus var vi alla ganska utmattade. Men det var det klart värt; sisådär ett dygn senare så har ju alla krafter återvänt, och det är dags att ta tag i lite skolarbete igen!

Men först, några avslutande ord om mat!

Någon (anonym) bad mig skriva något om mina kulinariska upplevelser, och ärligt talat så har det inte blivit så många än; maten på campus är tyvärr ganska medioker. Men inne i Istanbul har jag hittills ändå hunnit provat på följande:

• Diverse välsmakande mezes (smårätter): vitlöksdoftande aubergineröra, citronsmakande sjögräs, risfyllda vindolmar och kåldolmar, tzatziki och andra yoghurtbaserade såser, ströbrödspanerade champinjoner, friterade musselspett m.m.

• Köfte: Finns överallt, både som snabbmat och på lite mer fancy restauranger. Lite som svenska (hemgjorda) köttbullar, ibland runda, ibland mer avlånga på spett. Gott med het chilisås, yoghurt, ris och grönsaker till!

• Tavuk şiş (uttalas shish): Marinerade kycklingspett. Kanske den vanligaste rätten här, det finns precis överallt, antingen med ris eller pommes frites. Funkar också bra med het sås i kombo med yoghurt!

• Grillade kastanjer: Snacks som säljs billigt överallt på gatan, smakar som varma lite mjuka nötter av något slag.

• Fylld bakad potatis: Enkelt och gott i små "gatukök" och enklare restauranger. Man väljer innehåll själv, ungefär som lunchsallad i Uppsala. T.ex. ost, feta, champinjoner, korv, majs, lök, oliver, bönor, het chilipasta, yoghurt.

• Pide: Turkisk variant av pizza. Nästan som svensk pizza fast lite tjockare botten och mer i avlång båtform istället för rund.
  

• Döner dürüm: Kebabrulle - precis som i Sverige, och det finns förstås bättre och sämre varianter. Döner är den roterande köttrullen (som helt enkelt bara kallas kebab där hemma) och dürüm är "wrap"-brödet.